Jag har gått över ekvatorn
flera gånger.

Och vid havet såg jag
min fars trasiga glasögon
försvinna ur min syn.

Och med tiden såg jag
min stads kust och ljusen
slocknade när jag nådde landet,
och jag gick ut för att vandra
genom ett sjukt land.

Jag sov alltid på en
bränd strand av solen.

Det finns inga svar på de
frågor som har virvlat runt
i mitt huvud, och jag tittade
alltid på en stjärnklar himmel
som var vid min sida.

Och jag tillät mig själv att smeka
ensamheten, i en gammal värld
med mina fasta steg på den.

©E Nordin