friheten mellan ljusslingorna vandrar vackert över den vitkalkade väggen
lugnet är representerat tillsammans med balanserade andetag och luftfuktighet

ovan trädkronorna briserar längtan
att finna stunden
hitta momentet som frigör
allt som måste förintas

oavsett, förökas smittan inombords när bruset upphör
och vilseleder till en plats vi inte söker
men den ger lärdom
den kunde läka på ytan

att bryta upp, när motvinden blir för stark
är den enklaste av alla utvägar
porten går inoljat upp utan någon som helst motstånd
den till och med lockar med grönare gräs än någonsin

hur många vägkorsningar måste passeras innan vi når den milstjocka betongväggen
hur många elaka gärningar ska uppfyllas innan den vitaste av handdukar ska kastas in

momentet finner inga svar,
den är således uppenbar
för du vet det sedan ett förut
att vägen har aldrig något slut

inget är något i tomrummets vara
för hur du än letar, kan ingen förklara
att du äger rätten till dina egna beslut
men liksom konsekvensen när det tar slut