våren knackar åter på vår port
himlen den är blå
utan endaste skepp med slaka segel
eller stormpiskad för
hur kan det komma sig
ändå det känns som på spisen har
kastrullen kokat över
och det osar bränt?
försöker ta det långa benet före
men hjälper det då båda är korta
det lilla en gör blir det stora
ty vattenytan bryr sig inte vågorna
det räcker att den krusas
för inte stillastående bli


för att luft få under våra vingar
behöves bara en solglimt
såg den första citronfjärilen idag
den lyste som en solig dag