Kurt hade gått in i en park i huvudstaden.
Det stod på en skylt att den hette Humlegården.
Officiellt stod en park för att vara till för olika saker som en oas med buskar, träd, gräsmattor, papperskorgar och bänkar att sitta på.

Förutom detta fanns det parkvägar en eller annan kiosk som sålde tidningar, tobak, snask, läsk, glass och en del annat som exempelvis kunde hämtas 'under disk', bara en uttalade en eller annan fras korrekt.

Om frasen var exempelvis 'Se sju filmer, betala för sex' skulle det inte duga med att utelämna ett av orden.
De sätt som frasen kunde lämnas på var exempelvis muntligen, i skriven form på papper, kartong eller i en bärbar telefon.

Annars, i något äldre tider gick det bra med att via olika sorters ljud, meddela sig.
Via tapp ande, som ett meddelande i morsealfabetet, vilket krävde att personen i kiosken kunde det meddelandet och språket.

Det skulle fungera även att vissla, slå 'koden' med fingrarna eller sjunga 'ta ta di di...' eller exempelvis sjungande meddela orden.
Även dialekt, om den vore bara hörbar nog, som exempelvis 'stockholmska eller rikssvenska' om exempelvis dialekt från Värmland, Gotland eller Västra Götaland.

Koden för olika varor och tjänster var förstås litet olika för olika utbud.
Ville kunden ha en läsksort behövdes vanligen ingen kod, bara själva sorten av läsk angavs, annars skulle ju personen i kiosken behöva räkna upp befintliga sorter.

1967 exempelvis, fanns vissa läsksorter ännu inte i tillverkning, så där skulle nog personen i kiosken varit lätt frågande om kunden efterfrågade något som skulle återfinnas i handeln först 1968 eller något senare.

Andra sorter kunde även ha upphört att tillverkas och säljas, så även dem kunde svårligen hanteras.
Kurt passerade kiosken med bred marginal och kom istället förbi en ung kvinna i en ålder av spannet mellan femton och tjugosju.

Hon hade diskret i sina händer en bit kartong som det stod knappt läsbart en eller annan text.
Kartongbiten var lätt korrugerad, som ett hett plåttak en eller annan sommar, med eller utan katt.

Kurt stannade inte, men saktade in stegen för att kunna se bättre, om blusen hon bar kunde sägas vara en nyans av blått, grönt eller turkos och lade därför inte speciellt märke till om hon skulle ha kunnat bära kupa a, b eller c eller vad storlekarna nu kunde tänkas heta, innanför bluesen.

Hade han stannat, böjt sig ned och läst på kartonbiten, hade han kunnat läsa vad som stod där.
En senare version av samma text, kunde ses vara tryckt på en ung dams t-shirt i tunnelbanan bara några årtionden senare.

Något senare i tid, några dagar eller flera, i en park nära ett större varuhus, Kungsträdgården, gick en annan person, eller skulle ha kunnat göra om det var så att den gjorde det (Var god ignorera text skriven inom parentes).

Året då Kurt kom in i parken Humlegården var före 1984.
Det är väl därför inte så väl känt när schackspelet så väl infördes som utfördes nere på 'plattan' vilkens mönster i svart och vitt för tankarna till brädet.

Men även införandet av bordet vid vilka det spelas schack inne i själva Kulturhuset, vet inte ens all personal om när hur och var, detta spel kunnat ses som en sådan där populär detalj i parker, filmer, tv-serier, tavlor, teater, böcker eller konsten att måla tavlor som förtjänar en andra blick.

Kurt var en av de mycket få människor som aldrig kunde ses spela schack före 1984.
Så det spelet talas det inte vitt och brett om i texter och anekdoter om just en sådan person.

Kurt noterade inte speciellt att denna soliga sommardag en dag i juni, närmare bestämt en söndag det året, den månaden, solen 'hade bestämt sig' för att glida fram ur ett vitt moln vilket som granne på en ljusblå himmel, ett något mera mörkt eller i vilket fall ljusgrått moln.

Det hade inte regnat just över huvudstaden den veckan och den dagen på trenne hela dagar och trots att det stycket av Birger Jarls gata som passerade just där, låg blank av vatten just då.

Där hade någon varit grym nog att ha tömt ut några hinkar vatten, som ett spex vilket inte stod att läsa i Vårblandaren den våren, emedan våren infinner sig, även senvåren faktiskt, något mera tidigt än i just juni.