Dörren slår igen
dina steg hörs i trappan
jag hör hur du tvekar
men väljer din väg

blir tyst
stilla och lyssnar
önskar ord var sagda
som inte ännu
var meningen

det skulle varit så enkelt
utan smärta
inte andas in
inte ut

inte för att upphöra
utan för att bara orka leva

det skulle varit så enkelt
leva där
mitt i mellan

utan andetag.