Kärleken tände våra känslor
till evighet som två
omogna körsbär med
ett hjärta djupt skuret
i dess stam.

Ensam sökte min vandring
förbi torpets gömda hem,
tyst lade sig nattens första snö
över lövens vila.

Där stod jag kvar utanför
din dörr som ett
trubbigt föremål
format av livet
och du fanns inte mer
endast en mur andades
i den kyliga natt.