... men kanske inte
precis just idag
eller imorgon
nästa vecka eller så ...

Visst 
tiden väntar inte
den fortsätter att gå
och dagarna
veckorna
månaderna
summeras till år
som rinner på
emedan våra liv
gör likaså ...

När du väl finner ut
att det känns rätt för dig
att möta mig 
kan det dock vara som så
att jag ej finns kvar
då min tid tagit slut ...

Men kanske det är 
som så ändå
att det är därför 
som vi låter tiden gå
och skjuter upp
det vi är lite osäkra på
i hopp om att
tiden i sig
ska hjälpa oss
att slippa risken
med att ställas inför
någonting vi inte är helt säkra på ... 

Att det kanske 
visar sig vara någonting
vi såväl verkligen skulle vilja få
och som om vi det
skulle konfronteras med 
inte någonsin skulle vilja
ifrån oss mer låta gå ...

... är nog något
som är svårt att ta till sig
och än svårare att inse och förstå ...

... förrän det är alldeles för sent ...

... då sen först efteråt ...