LIVET är ett mysterium
som inte uppenbaras med ord,
utan genom att uppleva –
precis som ljus inte förklarar gryningen,
utan bara öppnar den.

Vi lever som om vi bär
en lerkruka under huden,
full av vatten som inte har något namn.
Ibland rinner den ut,
ibland avdunstar den,
men förblir aldrig tom.

Varje dag förändras mysteriet:
ena morgonen är det en fågel
som inte vill bli fångad,
en annan är det en varm sten
som man kan stå på utan rädsla.

Och kanske är sanningen denna:
vi dechiffrerar inte livet,
men livet läser oss,
som våta sidor
som lämnas att torka i vinden.

Och när vi äntligen förstår något,
gör vi det inte med våra sinnen,
utan med vår gång, med vår andning,
med hur vi rör vid världen
utan att klämma den i våra nävar.