Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Allt för att slippa limbo 2

 

Barnen vars själar blöder. Kan vi sluta upp med att rusa genom livet och sätta oss ned och lyssna på och ta in vad dessa barn tänker och känner så kanske det finns ett hopp om en ljusnande framtid. De sargade och härjade barnen som går omkring och släpar på sina kors. De mobbade barnen som är helt knäckta eller spelar oberörda och den dysfunktionella skolpersonalens ignorans handlingsförlamning godtycke och nonchalans. Det är ingen fara, överdriv inte säger en rektor som är så lycklig över sin höga lön, nya bil, och lyckliga familj. Och vilket himla fint väder det är och i sommar är det fotbolls-VM! De hemmasittande barnen som har tagit en välbehövlig semester från skolans avskyvärda miljö och dess kalabalik och tumult. Att få huvudet nedtryckt i en äcklig toalett som spolas är inte kul så det är mycket bättre att vara hemma och spela TV-spel. Men usch vilken jäkla ångest man kan ha över att vara så uppgiven och misslyckad. En flicka som skär sig i armarna. En pojke som tvångsmässigt tar sin mammas bil i syfte att
ta livet av sig. Mammas katastrofala brist på kärlek och medkänsla. Hon häller en hink vatten över sin son för att han ska skärpa sig, stiga upp på morgonen och gå till skolan. Pojken som så småningom blir psykotisk och begår självmord 21 år gammal. Det vansinniga samhället som det knappt går att vistas i, ett permanent undantagstillstånd i vars kompakta mörker man går vilse tills avgrunden är nära och det är skarpt läge. Avgrundsbarnen som inte har någon att vända sig till med sin oro och sina problem. Cykelrummet har blivit ett populärt ställe med kärlek, humor, alkohol, narkotika och lugnande tabletter. De vuxna har varken tid, energi och lust att rodda i skiten. Man väljer att tänka positivt och optimistiskt. Att förtränga. Det är ju vår i luften! I det sköna idylliska radhusområdet Grönsångaregatan är livet fridfyllt och härligt. En krigsskadad flykting kräks tre gånger varje natt men det gäller ju att verka vara välmående och energisk på jobbet och vara snäll och glad. Hans fru och barn räddar honom varje dag när han kommer hem från sitt arbete som lokalvårdare och kraschar i sängen. Missiler och drönare som exploderar inuti hans huvud. I cykelrummet är det idag LSD som gäller med Ebba Grön på högsta volym. Ungdomar som planerar att bränna ned sin fruktansvärda högstadieskola. Den hemska stämningen i området som några få märker, av förnekad och djupt förträngd katastrof. Brådmogna barn som hatar att vara barn. Det är i juli och 35 grader varmt. Några osedda oförstådda och livströtta ungdomar tänder eld på den knastertorra Varbergaskogen och vinden som ligger på i perfekt riktning. Man sitter lummig och dricker grogg mitt på blanka eftermiddagen och ser branden men det är väl inte så farligt. Barnen måste ha sin frihet och sitt kreativa handlingsutrymme. En bipolär supermanisk tjej dansar krigsdans naken genom området och skriker. Folk skyndar sig in för att ta sin stesolid och sobril nedsköljt med vodka. Att vara en handlingsförlamad och förnekande förträngningssvensk det är inte ovanligt. Två bortglömda småflickor sitter nere vid bäcken och röker hasch och lyssna på Peps Perssons Hög Standard. Sverige är ett fantastiskt bra välfärdssamhälle där de allra flesta är lyckliga och nöjda. Sluta gnäll! Det är högsommar 1979 och många är rastlösa på sina semestrar för de vet inte vad de ska sysselsätta sig med. Att bara sitta ned, blunda och ta det lugnt är är outhärdligt. Bråk och skilsmässor. Olyckliga, förbannade och förbisedda barn som springer runt på campingplatserna om natten och river tält. Ursinnet som är förbjudet i Sverige förutom på de urspårade idrottsarenorna. Själv så är
jag 18 år gammal och jag känner mig allt konstigare i huvudet. Långt långt senare konstaterade jag ju själv att det rörde sig om
en väldigt allvarlig gränspsykos. Jag bor tillsammans med min styvpappa sen min mamma omkom i en trafikolycka för sju år sen. Jag försöker att spela välmående. När jag mår bra så får jag mycket pengar och beröm. När jag inte kan dölja mitt dåliga mående så straffas jag med att få sova i trädgården eller i bilen. Jag älskar och högaktar min intelligenta styvpappa! Tre år senare så kommer det förödande psykotiska sammanbrottet. Psykiatrin diagnosticerar fel så jag får inga mediciner. Min styvpappa kastar ut mig för att jag är så dum, svag och ful. Folk som blir väldigt rädda och förvirrade skrattar åt mig och pekar finger. Jag är hemlös och tältar uppe i Karlslund. Mitt så kallade liv är en konstant skräck- och fasasurrealism. Socialen som vägrar ge mig bidrag så jag stjäl mat på ICA Renomme i Haga Centrum inte så långt från mitt älskade Grönsångaregatan. Människor är förbannade på mitt groteska zombietillstånd och jag inser att jag måste göra någonting drastiskt och mycket radikalt. Jag rånar en ful gubbe, köper bensin, och bränner ned min gamla låg- och mellanstadieskola. Vistelsen på häktet är förnämlig och underbar, bra mat, bra personal och många härliga TV-kanaler plus en fin rökruta uppe på taket. Min hemska psykos har lyckligtvis övergått till en alldeles lagom nivå av bipolär mani och livet leker. Jag svävar suveränt längs golvet. Rättspsykiatrisk undersökning i Göteborg och personalens sköna positiva och frejdiga mentalitet och bemötande. Jag kommer till Örebro rättspsyk som visar sig vara ett paradis med en adekvat och uppfriskande vård. Jag får äntligen mediciner. Trettio år senare 2012 och jag bor med min familj på det gamla underbara och välsignade Grönsångaregatan. Jag är en prisbelönt författare och poet och min fru jobbar som psykoterapeut. Våra tre barn mår bra. Vi har en fri samtalshalvtimme varje dag då vi pratar om hur vi har det i livet. I det famösa cykelrummet sitter traumatiserade och missnöjda barn och ungdomar och knarkar och dricker. Två mord här på väster i förrgår och någon typ som har rövat bort 16 stycken barn. Sopmaskinen som har sopat upp gruset på gatorna. Det är skönt att känna sig avstängd, tom och likgiltig ibland, ta några groggar i hammocken och flumma sig bort till tonerna av The Moody Blues. Kärleken och förståelsen är det som ska rädda allt och alla. Vansinnigt rabiata skrikande ungar som bankar med hammare på uttjänt elektronik. Det är en happening i det harmoniska cykelrummet och de vuxna som inte har tid, energi och lust att rodda i problemet. Den stora släggan som krossar en tjock-TV. Allt för att slippa limbo.




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 44 gånger
Publicerad 2026-04-12 17:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP