Ja, där vilar du, horisont
och ingen människa kommer åt dig
Du är en retsticka, du, av rang
(Om du ej instämmer, så förlåt mig)
Du är som vore du ett eget rum
som inte släppa någon vill där in
Vad än må hända, förblir du din
en oåtkomlighet i var tum

Säg, vad döljer du, trolska rand
är det blott sägner och gamla myter
Vad kommer upp när ett fartygs stäv
de strida böljorna modigt bryter
Kan du förklara vem jag skulle bli
om jag dig kunde möta någon gång
och följa tonen i vindens sång
till oceanens periferi

Likaså är jag dold för den
som aldrig korsat har horisonten
Det blir detsamma från Berings sund
som från den glittrande Hellesponten
Det skall en kikare av ren magi
till att mig finna där just nu jag står
och det skall öron som sanslöst mår
till att min själs mening varsebli

Och du stämma som tiger still
hur skall jag veta din herres tankar
i detta ögonblick som är nu
och var hans skepp månde kasta ankar
Om tysta leken med sin arga list
skall råda över oss likt en tyrann
då blir vår afton så lagom grann
då klingar tillvaron tung och trist.



20/7 2025