Det förekommer verbala beskrivningar på existenser som inte finns.

T ex.

"Vem som helst". Ingen är "vem som helst". Den som kallar sig för det har gett upp och lämnat bort sin identitet och sitt ansvar att vara en helt unik person.

"Någon". En riktig person kan inte vara någon.

"Man".

"Dom".


Jag tycker att människor i allmänhet är rädda för att vara sig själva. Då är risken överhängande att subjektet börjar gömma sig bakom de neutrala uttrycken.

-Vem är du ?

-Ingen speciell.

-Det var inte det jag frågade om.

-Ok men man är väl vem som helst som dom säger.


Det finns platser i världen där människor känner sig värdefulla och är stolta över sig själva. Dit hör inte Sverige.

Många har gett upp sin rätt att vara arg.

Det går att undvika depressionen.

Vem som helst blir inte deprimerad. Vem som helst finns inte. Alla har ett eget namn.