Man kan bli så van vid ett urballat tillstånd och situation som hora och en psykiskt instabil knarkare så att man en dag tycker att det är helt OK. Man är så van vid att ta skit tills man till slut inte tycker att man är värd bättre. Man går slutligen under och begår självmord. Det är ingen som bryr sig. Ens ruttna, kristna och skenheliga familj som skiter fullständigt i begravningen. Prästen som säger något försonande och gråtmilt. Några av ens värsta fiender som hånskrattar. Ens hallick som är skyhög på kokain och inte kan sitta still. Alla ens förljugna så kallade vänner som sitter och sysslar med sina mobiltelefoner otåliga att få gå hem och ta några riktigt starka groggar och stesolid och se nåt jävla skit på TV och snacka skit om en. Personer som inte har vuxit upp. Själv så är man död och det är det bästa som man någonsin har varit med om. Hela ens liv har varit en katastrof men nu är det över.