Min vers kan verka vacker fastän bunden
till sand och lera och till moder jord.
Begriplig kan den vara och med ord,
som stannar längre än den korta stunden.

Min vers vill hålla sig till fasta marken,
till terra firma, grus och gräs och rot.
Jordstampad vill den framstå. Versens fot
vill verka stadig som en stursk och stark en.

Men det är skillnad mellan "vill" och "är",
vad versen visar och den önskar vara.
En vacker vers kan vara en chimär,

som bländar med sitt tomma skimmer bara,
en utdöd steppdansör som Fred Astaire,
en vacker hägring i ett torrt Sahara.