Världen är dröm, en skugga utan grund, en målning där avståndet bedrar vår syn. Dess skatter glimmar bara för en stund, som värmedis som darrar över byn.

Allt som vi jagar löses upp till slut, som sand i handen, som ett flyktigt spår. Vi tror det finns en kärna längre ut, men finner bara tomhet där vi står.

Och ändå dras vi mot dess gyllne sken, mot lockelsen i allt som saknar vikt. Vi följer hägringen som om den ren bar sanningen vi länge sökt och dikt.

Men när vi vaknar ser vi klart till sist: det enda verkliga är det vi mist.