Jag kände skuggan av en krona jag en gång bar
i gårdags salar där jag vandrar står den kvar
Där hörs ekon av jubel av möjligheter och makt
som försvinner i en ensam vandring i egen takt

Jag minns hur världen låg redo i mina händer
hur jag fann liv och äventyr i flera länder
Men liv och drömmar blev blott till andetag
stilla förhoppningar i mitt eget sinnelag

Och plötsligt stod jag kvar där i min tystnad
undrade vad som hänt var fanns min lystnad
Var fanns drömmarna om utmaningar och äventyr
livet vandrar och dagar går när tiden flyr

Jag kan höra klockan slå för en fallen kung
den berättar om drömmar när gammal är ung
Men bortom drömmarna blev guldet till stoft
och intet finns kvar förutom gårdags doft

Vem är jag idag när jag fått släppa mitt grepp
ge upp befälet över segel över mitt skepp
Kanske är jag bara en röst från svunnen tid
en ledstjärna för andra som är redo att ta vid

Men i mina andetag ekar en okänd morgondag
där gammal blir ung och redo för nya tag
Även om kronan fått vila vid gårdags sed
är den redo för äventyr för morgondags ed

Igår skrev jag morgondagarnas legender
om äventyr och liv i fjärran land och stränder
Idag ekar dock blott ett liv av igår
men gnistan finns som det drömmare anstår