...där vi satt och väntade på ett tåg från Åkersberga,
till en del stationer det skulle stanna vid.
Där skulle det kliva av och på en del människor ombord tåget,
på sin tuffa resa in till huvudstaden.

Jag satt och tittade på dig ibland och för att inte bli sedd,
som en vilken stirrade på dig precis,
lät jag blicken vandra sin väg,
mot den ena varelsen efter den andra.

Det fanns människor i olika åldrar samt av båda könen,
samt en del bagage de reste med.
Även om du verkade som vara i din egen högst privata värld,
verkade du med visst intresse titta dig omkring.

Du verkade exempelvis intresserad av en äldre man,
som höll i en dagstidning och verkade läsa i den,
bläddrande som på måfå ibland.

Sedan verkade dina blickar vila på en gosse på kanske en sju år,
som kliat sig i örat, dragit ut fingret, betraktat fyndet,
samt med tummen sedan som sprätt iväg det funna,
mot ett tomt hörn av salen.

Därefter vandrade blicken vidare till någon gossen,
som jämnårig flicka som fört pekfingret in i ena borren, ¨
hålet i näsan, och leta runt efter någonting av intresse.

Då hon drog ut fingret fanns en liten gulgrön klump,
med vidhängande en sträng av snor.
Dessa små föremål lät hon av handen fyllas.

Föreföll att knåda mellan fingrarna i handen,
och då hon blivit nöjd med arbetet,
förde hon in den hemliga skatten,
mellan något öppnade läppar i matintaget och slöt dem därpå.

Sedan såg hon ut att småtugga,
likt det varit en bit snask eller tuggummi.
Du såg så intresserad ut att jag inbillade mig,
att hon inte sett hur jag som i smyg stundom iakttog just henne,
som sedan i sin tur iakttog andra.

Men sedan vände hon snabbt ansiktet mot mig och räckte ut tungan.
Det gjorde mig just häpen och bara några minuter senare,
kom tåget som med lägre fart verkade som gnissla och stöna,
medan det saktade in för att stanna vid plattformen.

Jag reste mig även jag när andra gjorde min av att ta sig så fort,
som de kunde till tåget.
Som det var stark sol just då och hyggligt hett den dagen,
så själva luften verkade som dallra.

Då föreföll det mig som om passagerarna trängdes,
i dörröppningen för att komma först ut.
Jag skyndade så lagom och var bland de sista ut genom hålet,
och som det sedan var hyggligt fullt i tåget,
jag ändå fann mig en fönsterplats.

Jag kom att sitta på den sida där solen behagade visa sig,
från sin mest skinande sida.
De flesta hade sökt sig till sidan där solen inte nått,
utan där det var skugga och jag kunde se,
hur dammet virvlade en smula vid mitt fönster.

Där var skenet som sagt starkt men fönstret,
hade smala och rostbruna gardiner,
det gick att lossa ur väggfasta snoddar,
på vardera sidan om glaset.

Såg att kvinnan mitt emot gjort just detta,
och själv sökte jag skugga med handen,
medan jag nyfiket såg tågvagnen rulla ut,
från stationens grå perrong.

Jag såg inga bekanta ansikten,
i vagnen och antog därför,
att jag var den enda som befunnit sig i väntsalen,
just det tillfället.

Men bara några minuter senare då tåget saktat in vid stationen,
strax efter den vi tidigare lämnat,
öppnades skiljedörren
och ut kom du i sällskap med din resväska
och i följe några som anlände direkt bakom dig.

Du verkade inte se mig där jag satt med handen
som skymde en stor del av mitt ansikte,
men jag gläntade på två fingrar och glipan dem emellan
var precis så stor att jag såg du var den första i det lilla följet.

Du satte dig med ansiktet vänt mot fönstret
vid den andra sidan av gången
och du verkade inte ha sett mig där jag befann mig bara
en fyra-fem meter ifrån dig.

När så tåget stånkade igång igen
fortsatte jag mitt spanande ut genom fönstret
och du satte dig med en kvinna mellan dig själv och fönstret
du verkade söka dig att se ut genom.