Problemet i sin egen verklighet är att artisteri har två sidor, likt ett mynt.
Alla har behov av ett privatliv och problemet med glorifiering är att vissa människor 'i publiken' har behov av att artisten är artist 'hela tiden'.

Medan artisten, vill kunna skilja på yrkesroll och privatliv.
Där går alltså åsikterna och känslorna isär.
Det är därför någon som vill glorifiera, helgonförklara sin idol, tar livet av idolen, om idolen 'faller ur ramen' och vill hävda sin rätt till ett privatliv.

Beundraren vill ju själv kunna ta sig rätten att kunna kliva in i och ut ur sin yrkesroll.
Men vill samtidigt förneka artisten precis samma sorts rättighet'er.
Så den som gör artisten till 'ett helgon', går in i en sorts galenskap.

En annan sorts 'galenskap' och något att vara 'lika rädd för' att hamna i, som att bli helgonförklarad, glorifierad, det är att bli dement.
Det vill säga 'en demenssjukdom'.

Att bli 'permanent' idiotförklarad och sedd som sådan.
Ingen (väldigt få) vill bli sedd , vill bli som, en 'Kung Midas'.
Han önskade sig förmågan, i ett ögonblick av tanklöshet, att allt han rörde vid blev till guld.
Då han träffade sin dotter och rörde vid henne, blev hon till guld och som 'dödförklarad' i samma ögonblick.

Det är därför någon kan säga 'Var försiktig med vad du önskar dig, för det kan bli sant'.
Så i översatt form, vem vill vara 'fixare' på heltid, om andra vill kunna kontakta dig när som helst på dygnet, även när du sover, och begära att du 'kommer genast' och 'fixar' ditt omedelbara problem?

Själv vill du kunna unna dig att kliva in i yrkesrollen på fastslagen tid och plats och att även kunna 'kliva ur' yrkesrollen, då tiden och platsen är urstigen och du vill kunna ha 'privatliv'.
Om du inte unnar andra samma rättigheter, varför tror du dig kunna ha dessa rättigheter själv?

Att ha en demensjukdom, ett tillstånd där du glider in och ut ur ett tillstånd av 'idioti' och bara ibland är dig själv, okontrollerat, är just på det viset.
Som i boken 'Dr Jekyll och Mr Hyde'.
Som tar upp just det problemet, fast ur en författares syn på saken.

Han vill vara doktorn, Dr Jekyll, men kunna vara 'privat' ibland och skapar 'Mr Hyde' som en andra identitet.
Men då han dricker av trolldrycken, går någonting fel.
Han råkar separera människans två sidor av en helhet, till att bli en godmodig man som gör goda gärningar som läkare.

Och å andra sidan Mr Hyde, som samvetslöst och likt en vettvilling bär sig åt som en som hela tiden blir störd och irriterad så fort någonting 'inte är eller blir som han vill, har behov av just då'.

Så när mannen är 'Mr Hyde' så misshandlar han och mördar och 'bär sig åt som ett illvilligt barn'.
Medan då han är i sin yrkesroll av Dr Jekyll, han hela tiden betraktas av andra, som en tillgång, vilken har jour dygnet runt, sju dagar i veckan.

Människan i sig, är inte bara ibland 'Dr Jekyll' eller 'Mr Hyde' och där är trolldrycken ett beroende.
Oavsett det är alkohol, knark, nikotin eller ett spel, en dator, ett yrkesliv... oavsett 'ockupation', så är människan i det tillståndet, så gäller inga vanliga regler.

I vanliga fall så går det att trycka 'av eller på'.
Medan om tillståndet är 'på', då går det inte att trycka 'av', annat än med våld.
Som jag sagt nyss, så är förklaringen enkel, då någon begår en handling, den normalt inte gör och om handlingen går att se som 'klart negativ', då gäller 'inga regler'.

Eller inga vanliga i vilket fall.
När 'pjäsen är slut', vill skådespelaren kunna lämna scenen.
Men om du gripits av flugan att vilja glorifiera någon, så är du utanför 'vanliga regler'.

Det är därför barn skall kunna 'vara barn', för dem gäller helt enkelt andra regler.
Där skall ett barn kunna träna på att ha och ta ansvar för egna handlingar.
Om ett barn 'gör mera', det vill säga provar frestelsen att ingå i ett bruk som snabbt kan utvecklas till ett missbruk, är det som att vilja kunna kliva in i vuxenrollen.

Men blir den obekväm så vill barnet kunna stiga tillbaka och vara barn igen.
Som illustreras i filmen som 'Big'.
Andra exempel är förstås då en man antingen är nyfiken på att bli behandlad, sedd på likt en kvinna.

Eller en kvinna vill kunna bli behandlad, sedd på som en man.
Behovet av att kliva in i och ut ur roller 'är stort'.
Men de flesta människor vill kunna göra det under kontrollerade former.

Att själv 'både ha kakan, och samtidigt äta den'.
Vilket kan ha sina sidor.
Men viljan finns där.
Ibland vill man släppa ur 'vilddjuret ur sig' och kunna 'bli påverkad'.

Problemet är förstås att vilja både kunna 'släppa loss' och samtidigt när tillfället behövs, kunnat 'stänga av' ruset.
Men 'ruset' vill inte låta sig stängas av.
En människa som är 'redlös' går inte att uppmanas följa 'vanliga regler'.

Så även om annan försöker att 'tala reson' med en människa under rus, så brukar det bero på att en nykter människan vill kunna av olika skäl, kunna agera med 'förnuft'.
Kanske för att det finns vittnen.
Kanske för att 'kameran är på'.

(Eller som den påhittade karaktären Sherlock Holmes skulle ha sagt i den där novellen, med klienten som varit utomlands och på äventyr,
'Skall jag verkligen behöva förklara saken, den är ju som ni nyss själv sade, självklar'.)