Våren doftar jord och stilla sjöbris

I upptinade spår längs stranden hon går
Mellan al och björk där ljuset silar ner
och marken ännu bär kyla

Med vind i sitt hår har hon kommit
för att stanna
Eteriskt lätt men ändå beslutsam
i stegen

Du ser inte hennes väna väsen helt och fullt
- bara anar
som en rörelse i ljuset och en viskning
mellan stammar

Där
- mellan björkars vita pelare
tycker du dig se
En flicka tyngdlös som dimman
i en dröm
Sväva fram med osynliga steg
en bit över marken

Precis som om våren
nu äntligt tagit formen
av en ung flickas gestalt
längs stig och mellan björkars
vita stammar

Där hon som i dimma
svävar fram
Då du själv så ensam
och drömmande utmed stranden
följer alla hennes stigar