Jag möter en döv familj på metron –
det lilla barnet ler tyst mot mig,
hennes mor pratar teckenspråk,
hennes far småler mot mig.

Så här sitter vi mittemot varandra,
jag tittar på dig, du tittar bort,
du tittar på mig, jag tittar bort.

På metron i Jekaterinburg,
lördagseftermiddag i Putins Ryssland,
varmt solsken tidigt i september.

Ja, tänker jag och sluter ögonen;
att finna en man som denna döva fader,
till ett barn som aldrig kommer att prata,
med ett ömt leende på läpparna,
hur han saknar det hela världen vill ha!

Ja, vet jag när mitt hjärta hoppar;
att finna en enkel människa,
fri från all ondska, klar i huvudet,
inte ett spår av skönhet på hans hud,
hur perfekt hade det inte varit!