handen ligger redan i telefonen innan jag bestämmer mig
jag skriver innan jag hinner vilja något av det

det finns inget tydligt före längre
bara något som pågår när jag märker det
och ibland är det inte jag som märker det först

du svarar senare
och jag låtsas att jag inte bryr mig om tiden det tog

det kommer som om det redan fanns ett svar där
som om jag bara råkade öppna något som pågick utan mig

jag läser om samma mening
och fastnar varje gång
inte för att förstå
utan för att slippa gå vidare

det är köket
ljuset från kylskåpet
stolen står kvar som om jag borde ha satt tillbaka mig själv där

jag har skickat något
kort
för kort för att bära det jag egentligen menade

det ligger där
och jag ångrar det lite varje gång jag ser det

du reagerar
eller inte
det spelar ingen roll som det borde spela roll

det förändrar inte kroppen direkt
men jag märker det senare i hur jag håller mig själv

jag fortsätter röra mig i rummet
som om jag försöker låtsas att inget hände där jag just var

det finns små förskjutningar i hur jag står
som om jag redan har flyttat mig och kommer ikapp lite efteråt

spänningen i nacken kommer först
och jag blir arg på att den alltid kommer först

den släpper inte när jag försöker lyssna på den
den blir bara mer verklig

telefonen ligger i handen igen
och jag vet inte när jag tog upp den den här gången heller

du är fortfarande där
inte som svar
mer som något jag inte riktigt når fram till

jag väntar på att något ska börja
men jag tror att det redan har börjat och att jag missade det