Ett land, vi
kan kalla det
för A, vill
förbjuda ett annat
land, vi kan
kalla det för
B, att ha
samma 'rättigheter' som
ett annat land.
Land A har
kärnvapen och anklagar
samtidigt land B
för att vilja
som skaffa kärnvapen.
Och varför då?
Land A har
många religiösa människor,
i alla fall
säger de sig
vara rätt religiösa.
Trogna eller godtrogna.
Land B har
nog ännu mera,
rent procentuellt, som
säger sig vara
religiösa. Trots detta,
såväl tro på
en gud eller
som högre makt,
samt en vilja
att leka 'världspolis',
så förbjuder Land
A att vissa
andra länder skaffar
kärnvapen. Finns det
någon logik i
att vilja 'bomba
och göra markeringsplats'
av andra länder
när det redan
finns länder som
har tocken atomvapen?
Hur kommer det
sig att vissa
tillåts som ha
'hink och spade'
medan andra, som
faktiskt verkar ha
mera sand, procentuellt
sett, än andra
länder, som visserligen
har sand, men
inte riktigt lika
mycket. För att
det ena riket
skulle ha'n mindre
vett innanför pannbenet
än något annat
nog lands ledare.
Det är väl
mera ett antagande
än finns någon
slags logik bakom?
Jag fattar inte,
gör du? Jag
menar, bara för
att man talar
samma språk, engelska,
så finns det
ju ingen anledning
att låta dem
få vara ifred.
Ta bara dem
som pratar franska
exempelvis. (Delar av
Kanada eller Afrika)
'Franska är inte
Engelska', som en
lärare (i) skolan gärna
där uttryckte sig,
på ren skånska.
Vad det nu
ligger för slags
logik i det
som ut talandet.
Med det sättet
att tänka kan
en väl säga
att slaviska språk
inte varken påminner
om danska, finska
eller ens Kongolesiska.
Hur det talas
på planeter som
Mars eller Mongo
vet jag inte.
De talar nog
inte som i
Mongoliet i vilket
fall. Inte ser
wienerbrödet precis likadant
ut där heller.
I Sverige, Danmark,
Mongoliet och Wien
skiljer sig bakverken
åt så mycket att
det troligen beror
på hem(ska) språken.
I de flesta
riken finns det
främst två gudar.
En som tillbeds
av rent religiösa
skäl, en för
att vinna en
eller annan strid
(Mars eller Diana)
samt den guden
som har med
rikedom och snöd
vinning att göra.
Kärleksguden sägs vara
kvinna, trots att
jag är rätt
osäker på om
en gud är
vare sig kvinna
eller ens man.
Den kan ju
för allt i
världen vara androgyn.
Sen har vi
förstås fenomenet med
flaggor, men det
tar jag upp
i kapitel sju.