I klardrömmens La Dolce Vita
hör jag en underskönterska
ropa: C'mon baby, ligg mig i fatet!
– i Fontana di Trevi i Rom 1960,
medan min kölddarrande post-träningkropp
– efter rullskidningen ut till Enstabergakorset –
ligger i halvdvala under den tunga indiska filten,
som ett stort, bökigt kreatur
när världen bromsar in med tjutande däck

Dagen lyser hård utanför fönstren;
persiennerna dylansångsnere

Grannar susar i ledningarna

Solsystemet står avvaktande,
gör sitt till

Gud har inte gjort ett skapandes grand än:

Allt det här låg kringstrött när han kom,
helt oförberedd;
en entreprenör
som plötsligt fick mycket att ta ställning till

En kopp kaffe
i ljusets båge
runt Sirius
skulle smaka!