Att sitta i cykelrummet i en tidsloop, röka opium och lyssna på Sex Pistols. Pojken Love som tog hela världens ångest på sina axlar och vars pappa hade begått självmord en månad tidigare på pojkens födelsedag. Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Klasskamraterna som jublade. Hela skolans barn jublade av en sommarlovsglädje som inte visste några gränser. Pojken med det svarta i blicken som förväntades vara tapper, stark, glad och duktig, av en dysfunktionell vuxenomgivning. Tänk positivt det är ju sommarlov med kollo på västkusten. Pojken som redan hade lärt sig att förtränga, stänga av icke önskvärda känslor och hålla färgen. Förtvivlan, svart sorg och den bisarra världsångesten som får honom att sjunka under jorden och bli halvgalen. Skammen att vara en dålig, dum och rädd liten skitunge som ingen älskar och som inte har förtjänat bättre. Den nya styvpappan som hux flux på eget bevåg flyttade in i radhuset och började att mobba pojken allvarligt och mamma som ignorerade det hela och var så euforisk i sin förälskelse. Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Pojken som mår illa och kräks i buskarna. Pappa tog tabletter för att äntligen få ett slut på sitt miserabla och katastrofala så kallade liv. Pojken har ingen att prata med. Förtränga, distrahera, stänga av och spela välmående för då blir hans snälla omgivning nöjd och glad. Stora delar av samhället är psykiskt sjukt men sånt får man inte säga högt för då blir man hatad och utfryst. Allt ska verka vara bara bra och samhällsmaskineriet bara måste fungera lyckligt och smärtfritt. Pojken går ut mitt i natten naken och kastar stora stenar genom grannarnas fönster och skär sönder däcken på bilar på parkeringen. Det är en härlig känsla. Pojken kräks varje natt och blir utskälld och örfilad av styvpappa. Mamma är en liten rädd fågelunge som hungrar efter trygghet och bekräftelse. Pojken tömmer styvpappas plånbok på 1200 kronor och åker buss upp till stan och går på en exklusiv restaurang och bio vilket renderar i en serie rungande örfilar och mamma som överdoserar stesolid vilket får henne att sväva omkring med ett dumt leende och sjunga om Jesus Kristus vår älskade frälsare. Det dröjer inte länge innan pojken har sällat sig till de urballade knarkungarna i det ökända cykelrummet. Där råder en god skön kamratskap som aldrig sviker och överger. I det välartade radhusområdet råder en hybris idyll, att något ont aldrig kan inträffa. I det flotta och suveräna folkhemmet och surrealistiska förträngningssamhället är lycka och välgång något alldeles självklart. Är man svag och avvikande så kan man hamna på det fruktade mentalsjukhuset Västra Mark med hibernal, elchocker, långa kallbad och lobotomi. Man ska vara stark, glad, tacksam och normal helt enkelt. Styvpappa har börjat att göra sexuella närmanden på olyckspojken. Styvpappans son dog i en trafikolycka för två år sen. Mamma har börjat att tala latin flytande utan att ha studerat språket. I pojkens rum finns demoner som älskar att sparka på pojken när han ligger i den mörka garderoben i fosterställning med en terroriserande panikångest. Han är 13 år gammal och börjat att gå på heroin och kokain och prostituerar sig för de fina, förmögna och respekterade männen i Adolfsberg. Pojkens äldre syskon är så glada över att det går så himla bra för deras älskade lillebror. På nätterna så eldar han och de andra ruskiga barnen upp bilar. Det ska vara underbart att vara ett aggressivt och rabiat barn. Styvpappa fortsätter med mobbingen och pojken tenderar att gå allt djupare ner i gränspsykos. Mamma kör med motorgräsklipparen naken på själva nyårsafton i en halvmeter snö, hög på sobril och vodka. Grannar låtsas som det inte har hänt. Den socialt generöse och rolige styvpappan har börjat att utsätta pojken för sexuella övergrepp. En tioårig flicka knarkar ihjäl sig i cykelrummet. Hela västra delen av stan ignorerar det tigande. Det finns ju så mycket gott och fantastiskt i tillvaron. Det råder all anledning att vara glad och tacksam. Pojken tar sitt basebollträ och slår ihjäl sin avskyvärda styvpappa. Mamma hittar inte hem när hon har varit på stan och går in hos grannar och hävdar bestämt att hon bor där. Pojken sitter i cykelrummet, röker opium och lyssnar på Sex Pistols. Det är 1979 i juli och hela det jävla Sverige mår bara bra. Pojken blir omhändertagen av en riktigt bra kvinna i socialtjänsten och hamnar på BUP där han får träffa en helt underbar norsk kvinnlig doktor i 45-årsåldern. Pojken blir sedd, älskad och förstådd för första gången i sitt liv och hamnar i ett bra fosterhem i Svartå ute på landet. Klumpen i bröstet som försvinner och ersätts av en sprudlande glädje. Stackars mamma är en neuroleptikazombie fast på Västra Mark ökända mentalsjukhus och hon vandrar i korridorerna in i en svart evighet. Det går riktigt bra för pojken som blir en omtyckt advokat med en fin familj. Han och hans fru tar hand utsatta barn och ungdomar och är aktiva i den kristna församlingen och i fotbollslaget.