På morgonen
är kroppen ett öppet påstående;
ansiktet ett landningsförsök mitt i Kulturnytt
med skrapsårsverser, skarpsillsterser,
och svullna jaggerläppar

De gamle strömmar till köps
i leonard-cohenhattar
eller 50-talskappor;
hemåt med kassar över rollatorerna

Våren går med kalla fötter
över den sprickiga asfalten

Senare väntar hyreslägenheten
med dörren stängd om sig,
och kroppen sätter sig
med genomskinliga tankar

Hyreslängan är uppdelad
i mängder av celler

Vore de transparenta
kunde vi studera folklivet
och skriva avhandlingar

Snabbt upp kokar kaffevattnet

Man har skitit & pissat,
tvättat händerna

Trösten är nästan alltid klen

Kroppen är ett jobbigt projekt,
eller bara något att ta sig igenom,
eller... låta ske

Kropparna skyler sig alltid
innan de visar sig offentligt

De är som bleka silverfiskar
inne i kalsonger & undertröjor,
häruppe i svenskbygderna;
jävla kaukasier

En del är spolformiga,
andra skriver spaltmetrar

Jag uppmuntrar en gammal kåsör vid kassan;
tackar nej till en gammal dam
som bjuder före

Ögonblicket försvinner,
men klänger sig fast
– förenklat, förråat –
i denna ordanhopning,
tillkommen som förströelse
i det bleka ljuset