Jag är ett rådjur i strålkastarljus
En hind, min mjuka päls yvig av rädsla
Ögonen uppspärrade i fruset tryckande

Du är en jägare som ser sin chans
Närmar dig med epistemisk arrogans
som bara män kan ha

När du når mig gör jag inte ett ljud
Om bara jag hade en röst att skrika
Du dödar mig inte, du höjer blott kniven

Hungern i din blick visar febrig kättja
Du skär allt du vill ha från min rådjurskropp
tills jag är ben och inget mer

Du låter mig gå när du är färdig
Tror nog jag måste vara tacksam för det
Det är mer än vad andra rådjur får