På Biltema
är jag ett silande medvetande
i kafédelens jättelika slottssal,
bland sparsamma:
motorvägen därute,
de vita molntapparna i obekymrad drift;
en lätt multnande framtid;

Nyköpings ensamhet
med den där speciella dialekten;
en ensamhet på bredden, förmäten:
en ensamhet övertygad
om sin förträfflighet,
ända in på sjuksalar & begravningsbyråer,
in i solfångarparker och granplanteringar

Sune blir 80 i december
Att hålla ut är en cirkuskonst

De jättelika rutornas svaga toning
ger världen en drömsk, bedövad,
utomjordisk stämning

Strömmen av bilar på motorvägen
flyger ljudlös förbi
utanför ljudisoleringen
som på en stumfilm

Ostmackan härinne
gör skäl för sin plats i universum

Någon i personalen hissar oväntat ner,
och sedan upp,
de väldiga helfigurspersiennerna,
som lika gärna skulle kunna användas
som mörkläggningsgardiner

Biltema i Nyköping
är mer helgedom än Nicolaikyrkan
eller Allhelgonakyrkan

Här ges frid, utrymme, ostördhet,
billig skaffning
och plats för tankar och tanklöshet

En slags vänlighet och välvilja vilar
i den gigantiska rymden

Stiga in på Biltema
är som att stiga ut i Norrbotten;
samma känsla av öppna vidder
och luft

Påtår för en femma
sätter rull på eftermiddagen,
när jag sitter i kanten på Biltema
och umgås förstrött med en av mig själv

Språkljuden härinne slösas,
utan att tillvaratas
annat än för överbringande / mottagande
av intentioner / känslor
och kanske en eller annan sparsmakad sakuppgift

Atmosfären är vilsamt homeopatisk,
som vid en rastplats
längs 45:an i Mellannorrland,
och termosen framme

Sådana miljöer brukar jag avnjuta
med Anna

Det gör alltid det självklara självklart

Jag ser en invandrarkille
som just gick ut i den kyliga solen
och röker en cigarett
i jeans, gympaskor och tröja,
stadd i otakt med tiden,
antagligen med språket,
förmodligen med arbetsmarknaden:
bor kanske
i den nästintill "utsatta" stadsdelen
tvärs över vägen;
har hjälpligt råd att sitta på Biltema
och sippa kaffe
och flyta in i mängden;
vara en av alla;
i en anonym gemenskap att tulla på

Vad drömmer han?
Vad förtvivlar han?

I alla denna bakvändhet
bland alla dessa silverfisksjälar;
dessa dagliga grobladskaraktärer:

doktorat eller attentat?
Eller vaktmästeri;
busschaufföri?

Solen skinnar oss idag med sitt hårda sken;
dagsljuset slamrar kyligt som kallvalsad fartygsplåt