... men blundade
medvetet för rådande verklighet ...

Men jag mådde för dåligt
för att orka med
insikten om
hur besviken du var
att jag överlevde
och ännu en oviss tid
i ditt framtida liv
skulle komma att finnas kvar ... 

Likväl det gör ont
att du känner så inför mig
och än mer att veta
att det skulle varit annorlunda
om jag fått en chans att lära känna dig
och fått det förtroende jag behöver
för att kunna släppa in dig
väsentligt mer i mitt liv ...

Kanske du en dag
kommer att förstå
varför jag väljer att ej
försöka så mycket mer
utan istället drar mig tillbaka
och låter dig ut ur mitt liv 
tills vidare gå ... 

När den dagen kommer
och du på mer justa grunder
åter möta mig vill
är du välkommen
om du säger till ...