Jag följer fickuret han bar i sviden
och gör därefter ännu en sonett.
Jag följer farfars klocka, rätt och slätt,
som manuellt har metern riktigt vriden.

Som Hamlet säger jag: "Ur led är tiden".
Moderna klockor går nog allmänt rätt,
men tidens meter mäter versen snett
och följer numer, ryckig, individen.

Jag följer farfars klockas räknesätt
och konstruerar denna dikt bredvid den.
Den är med gamla klockors meter mätt,

men är som farfar länge sen förliden.
Snart stänger även jag mitt urs boett
och innesluter min sonett i friden.