Den vackraste mänskliga

kvinnan som skådande

vandrande in i mina liv

egentligen obemärkande

energiflödande med oändlighetens

karma

en kristallstrålande

aura

från himlen änglaliknande

vacker

som en nyutsprungen dag

med klingande behaglig röst

som jag ville lystra till

egentligen igen

tills färden hem

förälskelsens tid är förbi

.annars kunde det ha blivit vi

 längs pilgrimens vandring

 under trädkronorna

.i Naturens egna fagra katedral

.