Jag tar tag i telefonen.
Scrollar till ett samtal.
Jag vet att jag kommer gråta.
Jag vet att jag kommer bryta ihop.
Jag vet att det kommer kännas som om hjärtat slits ut från kroppen.
Men jag gör det.
Jag gör det ändå.
Jag trycker på röstbrevlådan.
Jag kan höra dig.
Jag hör din röst.
Du säger: Hej det är mamma.Du kan väl ringa när du hör det här.
Nej mamma.Jag kan inte det.Jag kan inte ringa dig.
Allt jag kan göra är att lyssna på din inspelade röst.
Men vi är nära varandra ändå.
Vi har bara stjärnhimlen emellan oss.
Jag gråter ännu.
För varje tår som faller, växer vita liljor i dahlians famn.
Mamma jag älskar dig.
För allt som är du.
Nu är telefonen tyst.
Så även din röst.
Jag är också tyst.
Dina vingar hade bråttom.
Mina vingar håller på att formas.
En dag vi möts.
Du vackra.
Du älskade.
Du underbara.