Drömmarna växer
ur nattens svarta mylla

vattnas av regn från molnen
de jag såg vandra över åsarna
innan säng och sömn

Vattnas av tårar, av längtan,

blir till dimma innan dag och gryningsljus

blir till minnen
i glömskans ökenland

och ingenting vet jag väl
om det som sker, eller varför,

men det händer ibland

att ur mörkret stiger ord
som bara är kärlek

Känner du mig då,
vet du som kan se mig
vilka vägar jag går,
och varför jag fortsätter
att vandra?

Vet du vart jag skall möta
min egen varg
och vilken färg
den skall ha

vet du om vägen
går bort, eller hem,
mot famn eller främmande hamn
där inga språk längre talas?

Dröm, min kära,
dröm och dela natten
i landet där alla vägar öppnas
medan regnet faller
ur de tunga molnen från havet