Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Genom ytorna (om aftonen)


Något förblir hängande
och följer mig

genom slyn.

Jag som trodde
att jag lämnat stadens fält

matriser, hårda ord.

Vem viskade till träden
att jag skulle komma hit.

Hur visste fåglarna
om min sång.

Inga svar.

Men nu är jag ändå här

nere vid strandkanten
blank och tyst.

I ett enda ackord

öppnar sig rymden
likt en glittrande vagina.

Jag simmar ut.





Fri vers av Jacob Sjöstrand VIP
Läst 118 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2026-05-12 10:17



Bookmark and Share

  ßluie VIP
Glittrande vagina?
Nakenbadade du?
Gammelgäddan?
MASK!
2026-05-13

  lodjuret/seglare VIP
Det är en dramakomedi på sexan 21.00 ikväll, den måste jag bara se, det är en romantisk komedi med spår av humor i. Åh den är underbar, underhållning, spänning, lurifaxig och mmm. Fast det förstås, ingen utom jag i hela universum kommer att titta på den, där är jag unik för en stund och sedan bara som 'poff'...
Texten? Behöver det sägas ens, jag har klickat på den... läst den och...
2026-05-12

  J.Lindberg VIP
Som en rörelse bort från samtiden och den inre malande oron mot ett mer ursprungligt tillstånd där jaget blir poröst och förenas med naturen, kroppen och något större än individen själv. Lugnet. Du beskriver det väldigt vackert.
2026-05-12

  Åstrand VIP
Svävande vackert. Från oro till ro.
2026-05-12

  sphinx VIP
Ytterligare en dikt om "varat" och tillblivelse. Denna rör sig med en obestämdhet från diktjagets sida, utan styrsel riktigt - saker händer och diktjaget måste följa med (vad annat kan man göra?). Väl fungerande metaforer. Välkomponerat.
2026-05-12

  Daniel_78 VIP
Vacker och behaglig läsning.

Att lämna sitt gamla liv bakom sig, men också om hur minnen och känslor fortfarande följer med. Kontrasten mellan stadens “matriser, hårda ord” och den tysta naturen som en längtan efter lugn och frihet. Att förenas med omgivningen.
2026-05-12

    twintra VIP
Jag tänkte direkt på "Hjärtat/Slunga" när jag läste den här. Framförallt raderna om de olika födslarna - att den andra sker när vi upptäcker att vi skiljer oss från tingen, och kanske en tredje när vi upptäcker döden.

För den här dikten känns nästan som en rörelse tillbaka genom den separationen. Som att gränsen mellan jaget och världen börjar bli tunn igen. Träden och fåglarna verkar redan veta något om honom innan han själv gör det, och "Jag simmar ut" läser jag nästan mer som en passage än ett beslut.

Det är något i den som känns mindre som flykt och mer som upplösning. Nästan som att jaget slutar försöka stå utanför världen och istället dras tillbaka in i något större och mer ordlöst än det som uppstod i den där "andra födelsen".
2026-05-12
  > Nästa text
< Föregående

Jacob Sjöstrand
Jacob Sjöstrand VIP