Ett litet strås ödmjuka dans med det osynliga, är en påminnelse om att sann styrka ligger i följsamhet. Men i denna dans finns också en skörhet som bränner oss, där naturens blinda vilja att fortleva möter människans gränser.

När morgondagens vingar sprids i form av osynliga moln av guldstoft, tvingas vi till en bister närvaro. Pollenkornet är livets mest förtätade löfte, men för den som kämpar med dess beröring blir det en påminnelse om att vi inte är åskådare till naturen, utan en deltagare på dess slagfält.

Allergi är att stå i en filosofisk konflikt med våren, ett bevis på att det förgängliga, i sin iver att skapa nytt, ibland kräver tårar som offergåva för att vi ska förstå vår egen koppling till allt som gror.

Där det förgängliga ger vingar åt morgondagen, lär vi oss att även motståndet i ett nysande eller kliande och tårfyllda ögon, är en del av den stora väven, en kroppslig bön om avstånd mitt i livets kanske mest "efterlängtade" och intensiva ... omfamning.

Copyright © AndLou