* Filosofisk konstnärlig betraktelse

Om man skärskådar det vi människor gör

Från födseln i livet till den dag vi dör

Har var och en från början sin unika stil

Med livet förvandlas vi som om vi levat i exil

Ett ålderdomligt främlingsskap infinner sig förståss

När vi möter förändringar ur historia utom räckhåll för oss

Vi kämpar på för att forma vår egna unika stil

Men påminner om en robot som joggat flera mil

När en människa tar sina första stapplande steg

Och tycker sig förvandla sin tankar som en smart strateg

Vad blir det kvar av oss när vi går bort och dör en gång?

Av det som vi åstadkom under livets gång

I ögonen hos en bedömande reduktionstermit

Som gör en människa bortglömd med flit

Är det ett straff att bli bortglömd av var och en?

Om vi finns med i register och ändå koms ihåg sen??

Hur bevisar man att man i denna värld levat??

Om man i skymundan bakom berömmelse och rampljus trevat??

Taleptox skrev

Den 20260510

<+>