Med "Nä, men" eller "Ja, men" blir repliken
en utfyllnad som låter som ett tvång.
Man får ju hoppas att poeters sång
ej följer den orala mekaniken,

som även genomsyrar politiken
och gör debatten outhärdligt lång
med standardfraser som ett håll-i-gång,
ett babbel för den allmänna publiken.

Ett "alltså", som finess i stilistiken,
var länge comme il faut i den salong,
som värnade om ordning i logiken.

Ett "alltså" av idag ger retoriken
blott tomhet, blott en gas i den ballong,
som svävar meningslös i ordmusiken.