Jag råkade oplanerat
bakom klippan
tjuvlyssna på min son
när han tröstade en skadad och döende fågel
"Du behöver inte vara orolig"sade han: "Allt kommer att gå bra"

Han satt där länge
pratade lugnt
och tröstade

Fågeln lyssnade
rörde sig knappt

När fågeln till slut gick bort
och min son storgrät i förtvivlan
fällde nog även jag en tår

Mest av allt över min sons sorg
samtidigt kände jag en oerhörd värme
ett vemod
och en stolthet
över min son