Jag förlorade min bror på gatan.
Vem vet hur man ska återupprätta
vad som hände med mig?

Jag känner mig urstämd,
mina fingrar darrar av utmattning.

Jag känner mig som en oläst bok,
och ingen förstod dess slut.
Allt smälter trots att det inte
är vinter här.

De onda är demoner som använde
sina tungor som vapen för att
döda människor steg för steg.

Stormarna var familjer som
utrotades av invandring.

Vi var aldrig människor, vi
var bara statistik utan pass.

För andra var vi stackars djävlar,
lösdrivare utan förmögenhet, och vi blev
till och med tal om integration.

Jag har tappat rytmen i min teori.

© E Nordin