vinden drog i mig,
som om natten
ville bära bort mitt namn

pulsen skar
mellan andetag

månen nära,
ett öppet sår
över havet

viskade

du gick sönder
av att lämna bitar av ditt mörker
i händer
som aldrig lärde sig hålla ljus

jag log mot himlen

stjärnor föll
som bortglömda synder,
brann upp på vägen ner

jag såg ner

händerna
fulla av ord

vissa bär hem
det mörker
andra flyr från