Sverige ett land att bli allvarligt sjuk av. Att tvångsmässigt skapa stora problem för sig själv och andra i en sorts absurd protest och självdestruktivitet. Att handla prylar på kredit och hamna hos kronofogden, vem bryr sig. Att blanda sömntabletter med alkohol, vad härligt, i ett samhälle som överhuvudtaget är likgiltigt och självgott. Katastrofer som inträffar men det är bara att självklart trycka ned, bedöva och distrahera med konsumtion, mobiltelefon och Eurovision Song Contest. Fullkomligt rabiata människor som går omkring på stan och skriker ursinnigt för att väcka sin sjukt euforiska omgivning och städas unden lagom bryskt av polisen. Någon som ligger död i fyra veckor i sin lägenhet innan hon blir upptäckt. Ingen som kommer på hennes begravning. Det är överhuvudtaget ingen som minns att hon har existerat. Själv så går jag omkring som en gåtfull relik och shoppar mig lycklig hög på heroin och kokain. Alla mina tre döttrar har begått självmord och frugan sitter lobotomerad på det trevliga mentalsjukhuset Västra Mark som har öppnat efter femtio år på grund av all psykisk ohälsa i landet. Vem bryr sig? Kungen och Jimmie Åkesson är också inlagda på detta mentalsjukhus. Länge leve monarkin skriker de när de irrar omkring nakna i sjukhusparken och de minituöst letar efter Drottning Silvia och hoppar små grodorna. Doktor Brysk ser skeptisk ut och tar några hibernal just när Bob Beamon hoppar 8,90 i OS i Mexico City 1968. Det ska vara härligt att vara en svensk glad övermänniska. Jättelika ormar slukar folk på stan men det gör ju inget för farfar har en grön Volvo. Det är ingen som är riktigt säker på vilket århundrade det är. Hela den bisarra och surrealistiska tillvaron flyter subjektivt och godtyckligt. Någon sanning finns inte. Vi går i kulverterna under sjukhuset och dricker konjak och låtsas att vi är Björn Borg och John McEnroe i finalen i Wimbledon den magiska sommaren 1980. Vi fuskar oss till varsin examen på universitetet utan att skämmas ett dugg. Samhället som håller på att gå under men vem bryr sig? Det får gå som det går helt enkelt. Sluta gnäll och självömka. Sverige är ett alldeles utmärktt land tycker vi när vi går på stesolid, sobril, ecstasy och vodka och hängivet tittar på Bingolotto. Det är inga fel på oss. Grannarna ovanför borrar med slagborr genom golvet. Det skönt med människor som är annorlunda och gör sin grej. Att straffa och hämnas på samhället och sin jävla omgivning genom att missköta sig så mycket som möjligt. Båda supermaniska kastar vi ut vårt bohag från balkongen på tionde våningen. Vi kommer att bli vräkta om tre veckor och då blir det en lång tältsemester i den underbara Varbergaskogen på väster i den alldeles förträffliga staden Örebro. Vem bryr sig? Fullt av döda människor ligger i skogen och det allra första avsnittet av Hylands hörna sänds på den lyckliga televisionen. Sverige är ett bra land i vilket alla fina medborgare är nöjda, starka, glada och väldigt tacksamma. Följande dygn har fyra svenskar begått självmord tänker jag just när Ralf Edström sätter sin berömda halvvolley mot Västtyskland den magiska sommaren 1974 då Baader-Meinhofligan härjar i Västtyskland. Att ta livet med en klackspark och inte vara så himla seriös och pretentiös. Det ordnar sig alltid. Försök att njuta av livet. Det är ingen fara. Försök att fokusera på Ingemar Stenmark och Anja Pärson. Sök en lycka i det lilla och oanseliga. Gud hör bön.
Vad spelar det för roll att man har en vinnarskalle och höga skolbetyg när ens
pappa har begått självmord natten mot ens födelsedag och man blir övergiven med sin sorg, förtvivlan, och sitt kaos och i det långa loppet psykotisk? Föräldrarna: Tänk positivt och optimistiskt! Livet blir vad man gör det till! Sluta skyll på omständigheterna och gör något vettigt av ditt liv pojk! Sluta upp med att tycka synd om dig själv, sluta självömka! Du måste vara stark, glad och väldigt tacksam! Friska och normala pojkar gråter inte! Det var den så småningom psykotiske pojken som till slut inhandlade två maskingevär och dödade 38 elever på Karolinska läroverket i Örebro och satte det sista dödande skottet i sitt eget huvud. Det knackar en sen kväll på våran dörr och utanför dörren står medlemmarna i rockgruppen The B-52s och säger att ett rymdskepp har landat nere på fotbollsplanen, vill ni följa med till Planeten Lycklig? Vi snor ihop varsin väska med det nödvändigaste och beger oss tillsammans med dem ned till rymdskeppet som tar med oss upp till det gigantiska Moderskeppet. The B-52s och DEVO har konsert och vi dansar nakna och hängivet.