Det finns grammatik och grammatiska regler.
Ändå bryts de, av okänd anledning.
Det vill säga att den som tycker sig ha något att säga och vill att budskapet skall kunna nå fram, med tydlighet.

Med möjlighet att vara begriplig,
bör väl använda sig av ett språk som har med grammatik att göra.
Det vill säga följa de grammatiska reglerna.
Med risk för att verka upprepa sig,
anser jag att det är besvärande,
när personer i ansvarig ställning.

Har som arbete (jobb) att framföra tydliga budskap.
Samtidigt bryter mot tanken om,
att försöka vara tydliga och begripliga.

Som i exemplet 'Alla människor har inte hund'.
När de egentligen menar
'Det finns människor som har hund',
och 'det finns människor som inte har hund'.

Den människan borde alltså ha sagt, 'Inte alla har hund'.
Annars tror ju jag att den personen som pratar,
råkar säga 'Alla har inte hund',
det vill säga alla människor,
som är 100 % av alla människor.
100% av alla människor har inte hund.

Vilket ju per definition måste vara fel.
Som ett övertramp i sportens värld,
om du förstår vad jag menar.
Ett regelbrott är att begå ett fel och meningen,
försöket, blir därför ogiltig't, betydelselös't.

Så varför stå och säga meningslösheter,
meningar vars innehåll inte kan vara fullt begripliga?

Att försvara sig med att säga
'ja, men alla som hör den människan säga något i den stilen,
har ju vant sig vid detta sätt att prata'.

Ungefär som att säga,
att eftersom en statsminister begår uppenbara fel,
(Göran) som att vilja säga att han ju bara busade,
uppförde sig som ett barn.

Det är ju skillnad om herr Andersson eller fru Bergström,
som väldigt få människor vet vem det är, begår en dumhet.
Mot att en 'kändis', en offentlig person,
som vem som helst kan säga sig ha någon sorts relation till,
begår en dumhet.

'Särskilt om det blir en nyhet,
att läsa eller höra talas om i media'.
Vilket betyder att om människor,
som sitter i riksdagen och även regeringen,
kommer med ett språk,
som vem som helst kan få för sig är 'juste grammatik',
ett lagom bra språk.

Så kommer andra att ta efter,
ungefär som ett barn hör sin förälder tala på 'eget sätt',
så kommer barnet sedan tro,
att det 'går hem i stugorna' att tala obegripliska.

Som hållande i pekpinnen blir jag lika upprörd av det,
som om landet plötsligt skulle vara potent utsatt för hot utifrån.
Som en orkan, jordbävning, femtio meter hög flodvåg
eller någon annan katastrof, exploderande kärnkraftverk,
krig eller om

(nu ringer mobilen,
jag måste ta det här samtalet,
ni får faktiskt ursäkta mig...)