Ingen röker fredspipan längre,
för dess rök ger inga likes
och lovar inget spektakulärt.

Åttioåringarna sitter vid knapparna,
med darrande händer
men med järnviljan
att upprepa samma historia
tills vår hud domnar av.

Oss?
Vi är generationen som ser allt
men inte längre tror på någonting
förutom ljuset som slipper ut
bland deras ruiner.

Och ändå —
i var och en av oss
brinner en liten,
envis gnista
som vägrar att vara arvtagare
till en värld som förstörts av andra.

Fredspipan må inte längre rökas,
men dess eld
kan fortfarande tända
en ny värld.