Skör som en porslindocka

Står på sin piedestal i hörnet av rummet

Ingen ser sårbarheten blossa upp som en ensam flamma i mörkret

Instängd och lite kallt i rummet 

En dörr öppnas ljuset lyser på porslindocka 

Minnen flimrar förbi bleknar långsamt bort

Ger inte upp styrkan tar över

Visar alla fasta trygga ramar finns kvar

En annan tid en ny fas av livet väntar utanför