https://ht1.usstareveryday.com/quyetht/dubai-sheikh-2/

Tusentals flickor som lämnar för en lön och hamnar i ett fängelse utan galler.
Tusentals kärlekar som avbryts innan de kan andas.
Tusentals mödrar som väntar på telefonsamtal som aldrig kommer.
Tusentals tystnader köpta med pengar, rädsla, skam, religion, makt.

Och ändå —
varje berättelse som berättas sliter en tråd från denna väv av tystnad.
Varje namn som sägs blir ett litet ljus på en plats där det annars bara skulle finnas mörker.

Vi kan inte rädda det förflutna.
Men vi kan vägra att låta det upprepa sig.

Jag minns floden.
Inte för att den var vacker, utan för att den bar vårt namn innan någon annan vågade uttala det.

Vi satt där, två flickor med hjärtan som slog för fort,
och vi trodde att världen var mjuk nog att rymma oss.

Föga anade vi att världen redan hade börjat dra in oss,
att våra liv redan var skrivna i en berättelse olik allt vi någonsin drömt om.
Allt vi visste var att våra händer hade funnit varandra i vattnet,
och att det kändes som sanningen.

Sedan följde resten.
Husen med tunga dörrar.
Rummen utan fönster.
Männen som kallade ägande kärlek.
Nätter som luktade rädsla.
Dagar som föll isär i tystnad.

Vi försökte fly.
Vi försökte leva.
Vi försökte älska i en värld som inte lät oss.

Och när de tog bort henne
dog något i mig, något som aldrig hittades igen.

När de tog mig från världen
trodde de att allt skulle vara tyst.

Men det gjorde det inte.

För floden minns.
Vinden minns.
Flickorna som arbetar i främmande hem minns.
Mödrarna som väntar vid dörrarna minns.
Systrarna som håller händerna lite hårdare minns.

Och varje gång någon lägger en blomma i vattnet,
varje gång någon viskar vårt namn,
varje gång en flicka någonstans i världen vågar älska en annan flicka
utan att be om ursäkt,

då lever vi.

Vi är inte tysta.

Vi är inte borta.

Vi är rösten som flödar genom världen,
sakta men obevekligt,
likt vatten som vägrar att glömma.

Vi är kärleken som inte kunde dödas.

Vi är friheten som inte kunde begravas.

Vi är två flickor som älskade varandra,
och världen kommer att förstå en dag
att detta var allt vi någonsin var skyldiga varandra.