Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Barnen Nilsson i Navesta 1921

De är fyra barn som står uppställda framför buskarna vid gårdens gräns för att låta sig fotograferas denna varma augustidag 1921. Att det är augusti utgås från att en svamp skönjs i gräsmatten nere till vänster i fotografiet. Buskarna ser fortfarande gröna ut men lövens former har något stelt över sig, som om de börjat krokna.
På höger och vänster sida på fotografiet står de två äldre systrarna, Astrid och Gulli, i mitten deras lillebror, Erik, som är placerad på en undanskymd stol för att komma i linje med systrarnas ansikten. Rakt nedanför Erik sitter den yngsta systern, Lilly, på gräset intill grusgången.
Det som slår betraktaren först är kvartettens buttra uppsyner, alla med en skarp linje mellan ögonen, möjligen ett gemensamt familjedrag. Alla barnen tittar skarpt in i kameralinsen, troligtvis tydligt instruerade, i en blandning av förskräckelse och fascination inför detta tillfälle av förevigande som de inte är vana vid. Intrycket är att barnen inte alls vill stå här, uppställda inför denna främmande maskin, denna söndag efter gudstjänsten. De vill hellre vill leka på sin enda lediga dag. Ja, det är närmast hat eller djup resignation som kameran tycks fånga i deras blickar.
Astrid och Erik har något mer päronformade ansikten än de andra två som är något mer äppelkindade. Samtliga har en gracil rak näsa och tunna läppar. Endast Eriks öron syns och de är kraftigt utstående. Ögonen på samtliga sitter djupt men inte hålögt. Möjligtvis accentueras detta drag av de något köttiga ögonbrynen. Pannorna är ganska bulliga och välvda, förutom på Astrid men hon har också en lugg som något skymmer pannan.
De två äldre systrarna har dagen till ära likartade frisyrer med rosett i håret; Astrid med sin till vänster och Gulli med sin till höger. Man kan ana att de i vanliga fall går med flätor för deras hår är krusigt. Troligtvis är detta innan plattångarnas inträde, utan att undertecknad för den delen undersökt saken. I vilka fall noteras att deras kläder i grovt tyg, kanske linne eller bomull, har diverse lagningar sydd med grov tråd. De två äldre systrarna har en brosch på bröstet; på lillasyster Lilly kan möjligtvis skönjas ett halsband. Lillebror har något som liknar en sjömanskostym. Lillasystern på gräset - den med buttrast uppsyn av dem alla (kanske för att hon placerades längst ned, på gräset) - har samma kläder som sina systrar: blå långärmad skjorta med breda slag, en liten ficka på vänster sida av bröstet samt kjol och långstrumpor. Det är svårt att sia om kläderna är svarta eller möjligtvis blåa utgående från det svartvita fotot, i vilka fall är de monokroma. Systrarnas kläder har i alla fall i en något ljusare ton än lillebroderns som möjligtvis äger en än mer mörkblå ton (marinblå?). Det enda par skor som syns är Astrids som tycks vara ett par blankslitna Mary Janes, d.v.s med rundad tå och spänne över foten.
De två äldre systrarnas händer ser redan grova och nariga ut, möjligtvis av idogt handarbete eller av sysslor i köket eller i trädgården. Det som bidrar till denna tanke är att barn i rika familjer vid denna tiden ofta bar vita kläder. Barnaskaran Nilsson tycks alltså inte ingå i välbärgad familj.
Syskonen är 11, 9, 6 och 4 år gamla. Man kan här misstänka att ett mellansyskon fallit ifrån, vilket nog inte kan betraktas som ovanligt vid den här tiden. Med tanke på syskonens uppenbara allvar är det möjligt att denna stund är förevigad före eller efter det frånvarande syskonets begravning. Kanske är det i själva verket på kyrkbacken de står. Utan att undertecknad tagit del av några siffror kan vi nog utgå ifrån att barnadödligheten vid denna tid var synnerligen högre än idag. Spekulationen om ett dött syskon bör således inte vara helt taget ur luften.
Om bara någon månad detta år ska det historiska ske att Sverige genomför det första riksdagsvalet med allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män. Sålunda kan mamma Olivia snart för första gången bege sig till vallokalen, säkerligen med en annan stuns och förväntan än nutidens förstagångsväljare.
Det kan tänkas att pappa Gottfrid står strax bakom kameramannen Ture Ärlund och betraktar sin barnaskara. Kan mamma Olivia också stå i bakgrunden, kanske i armkrok med sin man? Om detta och barnen Nilssons framtida öden är s.a.s ur bild. Vid en snabb överslagsräkning kan vi ändå förmoda att någon av syskonen ännu levde in på 80- eller 90-talet. Om ännu några årtionden ska begrepp som selfies och sociala medier göra sitt inträde. Vi kan bara spekulera över vad barnen Nilsson skulle känna inför sådana fenomen om de ställdes inför dem, denna varma augustidag, möjligtvis i sorg eller blott allmän butterhet inför söndagslekens rubbade cirklar, men vi kan utgå ifrån att detta fotografi fångar en naken ärlighet som undertecknad har svårt att se i dagens mediautbud. Kanske har det blott med tidens gång att göra, att man s.a.s blickar bak genom seklerna, när man ser på fotografiet. Ändå har det något som inte kan försummas: ett tidsdokument som kanske ändå säger, som barnens blickar menar: Var glada över ert välstånd och er demokrati. Ta vara på er jord och era vänner. Ta inga lediga stunder för givna. Stärk er sjukvård era institutioner och det samhälle vi byggde upp åt er.




Övriga genrer (Essä/Recension) av Jacob Sjöstrand VIP
Läst 106 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2026-05-19 10:01



Bookmark and Share


  Annie b'larsson VIP
Fotografen har haft en tanke med placeringen av barnen. Det ska till en intressant text när det är en bit att läsa. Men det har du verkligen åstadkommit. Det är fint hur du lyfter fram dem i tiden.
2026-05-28

  Gunnar Hilén VIP
Jättefint "målat" med orden dina. Tänk att lillpojken inte fick se ut så liten han nu var...
2026-05-27

    Ilja Varlamov
höjdpunkten:

möjligtvis i sorg eller blott allmän butterhet inför söndagslekens rubbade cirklar
2026-05-26

  ßluie VIP
Tyckte mycket om att läsa. Det bästa valfläsk jag någonsin har läst. Du har fått uttömmande utförlig riktigt bra kommentar som jag fetmarkerar, kursiverar och understryker för att hålla med om. Tack för denna. Du är bäst, Jacob!
2026-05-26

  J.Lindberg VIP
Det fina här tycker jag är hur du lyckas göra fotografiet både historiskt och närvarande samtidigt. Särskilt fastnade jag för barnens blickar — att de nästan verkar stå och titta rakt igenom hundra år av svensk självbild och välfärd.

Tycker också mycket om hur texten rör sig mellan konkret iakttagelse och försiktig spekulation utan att bli tvärsäker. Det finns något väldigt ömt i det.

Och raden om selfies/sociala medier kontra deras allvarliga blickar var väldigt stark. Lite som att fotografiet själv protesterar mot samtidens rastlöshet.

Dessutom intressant att läsa olika sidor av ditt skrivande. Det här känns mer stilla och iakttagande än många av dina andra texter, men fortfarande väldigt mycket du.

Tyckte också mycket om slutet. Det finns något fint och sorgset i den där uppmaningen att vi faktiskt ska vara rädda om varandra och det vi byggt upp tillsammans — eftersom allt man känner till kan inom ett ögonblick försvinna. Tack för en utförlig välskriven text.
2026-05-19

  sphinx VIP
Hans Villius ja, samma tanke var det som infann sig hos mig. Men också Lubbe Nordström. Viktiga samhällsfrågor - avgörande frågor - flätas samman sömnlöst i denna text. snyggt och bra.
2026-05-19

  La Magnólia VIP
Spännande och fascinerande skildring med ett fotografi som utgångspunkt.
Så mycket man kan få fram om dåtiden med hjälp av små detaljer.
2026-05-19

  Åstrand VIP
En bild berättar. Och du berättar. Nästan så att jag hör Hans Villius välkända kalmaritiska. Fascinerande historia du väver med många tänkvärdheter. De avslutande raderna känns aktuellare än någonsin. Tack för en gripande text!
2026-05-19

  Jeflea Norma, Diana. VIP
Fotografi som utgångspunkt för att tala om demokrati, välstånd och ansvar (t.ex. uppmaningen att skydda sjukvård och institutioner, hade placeringen av rosetten faktiskt en social och kulturell betydelse i början av 1900-talet. Därför är det inte en slump och var inte bara en estetisk detalj.

Här är vad placeringen av rosetten i Sverige runt 1900–1930 kunde signalera.

Ogift/gift – en äldre tradition
I vissa delar av Sverige (och i stora delar av Europa) fanns det en populär sedvänja där ogifta flickor bar en rosett eller hårprydnad på vänster sida, medan gifta kvinnor bar den på höger sida.
Detta var dock inte en strikt nationell regel, utan varierade mellan regioner och sociala bakgrunder.

För barn kunde detta ibland imitera vuxenvärldens koder, men mer löst. Placeringen av rosetten hade en betydelse, men inte en enda fast betydelse. Den kunde signalera:

syskonordning

ogift/gift (i äldre traditioner) flickor lovades till den gyllene fadern...

estetisk balans

praktisk hårvård

När det gäller Astrid och Gulli Nilsson, det är troligast en kombination av syskonordning och fotografisk symmetri, vilket stöds av textens beskrivning av deras arrangemang och frisyrer. Bravo perfekt profildokument avläsning en visuell essä som använder ett gammalt fotografi som en portal till frågor relaterade till klass, barndom, sorg, demokrati och socialt ansvar./Mvh Diana
2026-05-19
  > Nästa text
< Föregående

Jacob Sjöstrand
Jacob Sjöstrand VIP