Kvadratdecimalen  

vill va' en total en. 

Vill uppnå den dära

totaloptimalen.  

Bli kvitt tramsigt komma.

- Vill hem nu, till Bromma.

Han räknar med bråk.

Med matte som språk

så blir det så, ofta.

Själv vill han helst softa

där hemma, i Bromma.

- Nu får tåget komma!

Han har börjat ana

att - tji tunnelbana!

Han räknar och räknar.

Till slut får han fräknar. 

Såklart att dom råkar  

va' såna som bråkar.

Pi sabbade kvoten. 

Sen rotfylldes roten.  

Kvadratdecimalen

han snubblar på talen

och mörknar i blicken: 

- När fan kommer tricken!?

Han känner kollapsen

i mattesynapsen.

Vad är det som gäller? 

Det här verkar illa.

Han gnäller och gnäller -

Varför står allt stilla?

Kvadratdecimalen, 

han fortsätter gnälla.

Han söker portalen

till det parallella.

.Ska han nånsin komma 

tillbaka till Bromma?

Han börjar nog ana

att en tunnelbana 

den går inte fort, men 

den kan vara porten.

Tänk om han kan komma, 

till slut, hem till Bromma!

Ja, rälsen får bli en

väg genom tiden -

hans väg genom rummet.

Men satan sån dumhet!

Hur kan han ha missat -

han borde ha gissat;

Att vardagens mål 

blir lätt svarta hål

när lokaltrafiken 

får kröka metriken.

Han vill bara komma -

få komma till Bromma.

Han tänker till slut;

Allt blir som förut.

Men inget är givet

med tåg - eller livet.

Dom kan gapa tomma 

så långt bort från Bromma.

Han kommer att komma 

till slut, hem till Bromma. 

Dit ska han jämt komma -

fastän han är där

och alltid har varit,

ska vara, och är.