Över berg och dalar färdas jag

Gryning kan skådas, om än vag

Visa ord från gångna tider

Att bryta sig fri, ack hur mitt sinne lider

Oändliga dubloner får dig inte att förstå

Det är endast mitt innersta väsen, om det kan jag rå

När den yttersta sanning är solid och fri

Mer fullständig, mer komplett kan jag ej bli

Bortom ett moln av rök och damm

Där vilar den förstfödde, ren som ett oskuldsfullt lamm

Här vilar den eviga låga

Som får armeer att tåga

Här står den eviga eld

Som gör världen omväld

Ta emot en famn, bortom denna verklighet

Blott han kan se, blott han vet

Vad ditt innersta väsen är

Genom illusionen den skarpaste kniv skär