(dikt)

Här talar vi bakom namn som inte finns, men rösterna är verkliga, de darrar som glas i vår egen andning.

På andra sidan nätets mörka skog står Flashback och skriker i mask, en trollfabrik där identiteter ruttnar och sanningen går vilse i sitt eget eko — en plats där falska jag staplas på hög som i en förstoppad tarm av ord .

Men här, i denna lilla republik av sårbarhet, vågar vi vara nakna just för att vi bär våra masker.

Här är pseudonymen inte ett vapen utan en tunn slöja som låter hjärtat tala utan att brinna upp.

Här möts vi i nuet, skört som en fågelunge i handen, och ändå skriver vi som om varje rad var ett löfte om att människan fortfarande finns.