en skugga
tät och ofrånkomlig
lägger sig över bänkarna
väljer sina platser i tystnad

steg skär av rummet
elever följer dem
blickar låsta
luften stramar som rep över bröstet

närvaro böjer ryggrader
till krokiga rader av lydnad
tills musklerna vet bättre än viljan

tystnad har sin egen tyngd
den lägger sig över dagen
och eleven lär sig kalla det fokus