Havsträet brakar
I hakorna smakar
Ändlös salt
Omätlig halt
Vatten som rinner
Ur sjömännens inner

Tränger i ådror
Inkräktande lågor
Vågornas tomult
Kastar tallrikar omkull
Soppan spills icke
Späds ut ur sikte

Däcket vrålar
I rött kaptenen målar
Bort sin känsel
Med sin stora pensel
Ögonblicklig drömbild
Rubbat sig omild

Allt flera blir lera
Våt aska sedermera
Ljuv är återkomsten
För män havsbotten
Ett stilla vatten
Andades om natten

En strålande soluppgång
Hade den förevigade morgon