Byter ord med de mentalt fastnade i sin tonårstid;
i en tid vilken inte längre finns.

Det är förrädiskt.

Går omkring i ett reservat; en välmående villaförort, en skyddad verkstad, där äppelblommen doftar nära smultron och tidiga sommarängar under kvällens släpljus. Yrvaket trevar Juni efter sitt fäste.

*

Finner nya smultronställen alltmedan jag låter taggarna hårdna igen.

Erkänner värdelöshetens existens: Lantliv och förort i oskön blandning.

Åskådar konfliktsökandet och all inkorrekt moral...

Den inbillade tryggheten här kvalificerar sig vara passiva aggressioner, dolda depressioner, och en ohöljd idioti. Inget nytt.

Det värdelösa kan aldrig bygga ett värde.



Har du svårt att tro på självklarheter?